Utube

’’När man talar om trollen.. ’’ Sade Rosa och pekade mot ett närliggande rum. Alice kom vinglade med en lika onykter Emma framför sig medans Sofia och några Fiona aldrig sett förut försökte stödja de. När Anna kom ut ur det dunkla rummet kunde Rosanna inte hålla sig för skratt, hon såg bokstavligen förskräcklig ut. Håret var uppsatt i en stor knut, mascaran rann och det resterande sminket var fläckligt och kladdigt. Hon såg helt förstörd ut. Emma däremot var i bättre skick, dock inte heller något ögongodis.

Fiona skrattade lite halvhjärtat. Ena sidan av henne ville gå fram och håna henne, ge henne en örfil och få ut all ilska, skrika åt henne ur ful och äcklig hon var. Samtidigt ville en annan sida av henne, som en slags reflex, gå fram till henne, ta henne om midjan och följa henne till badrummet. Sitta där bredvid och mellan spyorna försäkra henne om att allting skulle bli bra.

’’Nej! Jag vill inte prata med fiona!’’ hördes Annas pipande, hjärtskärande röst. Alla medlidandes känslor försvann direkt.
’’Har jag bett om att prata med dig eller? Dra härifrån din äckliga fjortis, ingen vill ha dig här!’’ Utropade hon utan att tänka sig för, men vad spelade det för roll? Det var ju sant. Anna var aldrig önskad på fester och vad skulle hända? Alla var på hennes sida. Hon skulle lika gärna kunna gå fram och ge henne en smäll utan att någon skulle ta Annas parti. Anna hade ingen chans. Och kanske skulle hon ha gjort just det, gett henne en smäll, om det inte var för att hon nästan var spiknykter. Med lite alkohol i kroppen skulle det säkert bli bråk, lika bra att Anna håller sig borta, tänkte hon.

Inlämningsuppgift NO

Våra viktigaste energikällor är sol-, vind-, vatten- eller kärnkraftverk.

Kärnkraft är att framställa el via fission, dvs klyvning, av tunga atomkärnor. Mellan 450 och 700 bränsleelement placeras i en reaktortank och där bildar de tillsammans det som kallas härden. Sedan börjar man kärnklyvningen i uranets atomkärnor och då bildas värme. Vatten pumpas genom härden, värms upp och används till att producera ånga. Ångan leds till turbiner som i sin tur driver en generator och där omvandlas ångtrycket till elektricitet. Ångan leds sen från turbinen till en kondensor och kyls ner igen så att ångan omvandlas tillbaka till vatten och därefter går vattnet tillbaka till reaktortanken.

-

Under kärnkraftens klyvningsprocess bildas starka radioaktiva ämnen som dessutom är långlivade, dessa radioaktiva ämnen är farliga för både människor och djur och är något av de största nackdelarna med kärnkraftverk. Det är därför otroligt viktigt att härden hela tiden är isolerad från kontakt med omgivningen, vilket är en av de allra viktigaste grundsäkerhetsfrågorna inom kärnkraften, och det måste alltså alltid finnas el så att säkerhetsåtgärderna kan fungera. Dessutom är kärnavfallet så pass radioaktivt och skadligt för oss människor och för våran miljö att det måste hållas avskilt i minst 100 000 år vilket är det största problemet med kärnkraften. Trots att vi har hållit på med kärnkraftverken ganska länge har vi fortfarande inte kommit fram till vad vi ska göra med avfallet, utan det lagras förtillfället på en slutavlagringsplats.
Fission är dessutom en kedjereaktion, och den fortsätter utav sig själv om inget stoppar den. Om något skulle gå snett och den skulle fortsätta utav sig själv kan förorsaka en härdsmälta, vilket är den allvarligaste formen av kärnkraftsolyckor. Då släpps radioaktiv strålning ut i omgivningen. Den största olyckan hittills var i Tjernobyl 1986, då avfallet spreds ända till Sverige. En annan nackdel är all malmbrytning som måste göras för att kärnkraftverkan ska kunna drivas. Malmen bryts i dagbrott vilket inte är särskilt positivt för naturen, dessutom får gruvarbetarna otroligt större risk att drabbas av cancer.

Trots att det mesta är nackdelar när det gäller kärnkraftverk, och att det är farligt för miljön osv så kan kärnkraftverk samtidigt vara en postitiv sak för naturen, ur en annan aspekt. Och det är att kärnkraftverk inte släpper ut några växthusgaser i våran atmosfär som kan förvärra växthuseffekten som vi redan har fullt upp med att försöka bekämpa nu. Dessutom är kärnkraftverk billiga i drift och har mycket hög energiavkastning, dock är det väldigt dyrt att bygga ut de.

Tycker det är svårt att säga, alltså ur mina egna åsikter, om jag tycker kärnkraftverk är en postiv eller negativ energikälla. Däremot om man tänker efter, så tycker jag det lutar åt att det är en bra grej då det för det första är väldigt effektivt, det är som sagt ganska billigt och slutligen bra för miljön så länge det inte sker några olyckor. Om vi lyckas skärpa säkerheten kring kärnkraftverken och om vi lyckas hitta ett bra sätt att göra av med det radioaktiva avfallet på så är kärnkraftverk en grej vi borde satsa på. Dock tycker jag att det ligger något läskigt över det hela. Om det värsta skulle hända, dvs en härdsmälta, skulle ju det få väldigt ödesdigra konsekvenser. Samtidigt är det kanske en risk vi får ta, dessutom tror jag att ju längre vi håller på med kärnkraftverk desto mer kommer vi att lära oss om det och det kommer bli lättare med säkerheten om kring det, dvs så tror jag och hoppas att risken för en härdsmälta kommer att minska i framtiden då vi antaligen lär utveckla kärnkraften.

Det var en helt vanlig dag. Fiona hade precis packat ner sina grejer i väskan, bara det allra viktigaste. Sminket, lite kläder och det hon absolut inte gick glömma: drickan. Precis som varje helg hade hon och hennes bästa kompis Rosanna lyckats sno lite av sina föräldrar. Egentligen hade de råd att köpa eget, vilket också var väldigt enkelt då de båda hade mycket äldre vänner men att sno hemifrån var enkelt, billig och även spännande.

’’Hejdå mamma! Jag drar till Rosanna nu, vi ses imorrn!’’

’’Okej gumman, ring sen ikväll!’’ Ropade mamman efter henne.

Hon slog igen dörren bakom sig och kylan kom som ett moln emot henne. Det var riktigt iskallt ute men just ikväll gjorde det inget. Kvällen skulle bli perfekt. Deras gemensamma vän Sara skulle ha fest i sin lägenhet på söder och det kändes som om inget kunde gå fel. De allra flesta ur deras umgänges krets skulle vara där, Fiona hade faktiskt bjudit dit några som Sara inte kände men hon hade på känn att det skulle vara lugnt. Sara var rolig av sig, tog lätt på saker.

Hon var faktiskt lite smått stolt över sig, hela dagen hade hon fått ägna åt att övertala mamman att låta henne sova hos Rosanna över natten. Det var inget som brukade behövas, men enligt mamman var föregående helgs beteende inte okej. Det hade varit mycket bråk hemma och Fiona hade stuckit iväg till en kompis, utan godkännande vilket såklart fick konsekvenser.  Men tillslut hade hon lyckas, hon hade dock fått lova att endast vara hemma hos Rosanna.  Tyvärr stämde ju detta löfte inte överens med kvällens planer, men hon visste att det skulle lösa sig. Hon behövde bara ljuga lite, hon var ju faktiskt snart 16 och hade länge tyckt även hennes mamma måste börja inse det snart. Att alla ungdomar gör misstag och att hon inte kunde kräva att Fiona alltid skulle lyssna på hennes förmaningar och bestämmelser.  Till Rosannas mamma hade de sagt att de bara skulle hem till John. John var som en i Rosas familj och när de var hemma hos John fick de nästan komma hem när de ville. Hemma hos John var ungefär som att vara hemma, dvs det var inga problem alls.

Det gick snabbt att komma till söder då själv bodde mitt i innerstan. Hennes mamma och pappa var väldigt välbetalda och dom hade en stor, luftig lägenhet på drottninggatan. Perfekt för någon i hennes ålder, nära till allt. När hon var liten bodde de i en hyfast stor villa i saltsjöbaden tills de bestämde sig för att flytta närmare in mot stan, och det blev ju så nära det kunde bli. Då var hon 12 år det var i samband med det som hon träffade Rosa, dom började i samma skola.

Hon skulle möta Rosannna i Björnsträdgård, men också Sam och Sebbe, hennes allra bästa killkompisar. Dessa kände inte Rosa så bra, men de hade träffats några gånger eftersom de alla 3 var nära vänner till Fiona. De verkade komma bra överens, precis som Rosa gjorde med i princip alla människor hon träffade. Det var något som Fiona ibland avundades lite, vilket egentligen var ganska konstigt eftersom Fiona själv nästan aldrig kom på kant med någon.

I Björnsträdgård var det kolsvart. Hon satte sig på en bänk och tände en cigg. Egentligen hade hon lovat sin mamma att sluta, men det gick bara inte. Det var så avslappnande, så perfekt när man satt och väntade på någon. Fördrev liksom tiden och gjorde det hela lite mysigare.  Men Fiona var vid det här laget van att göra saker hon inte fick, så de flesta ungdomarna i hennes umgängeskrets, och hon tänkte inte särskilt mycket på det.

Det tog inte lång tid förens hon såg Sam och Sebbe lite längre bort. Det var lite lustigt att se de komma i sällskap  då de var ett väldigt omaka par. Sebbe var kort, blond och hade ett lite illmarigt utseende medans Sebbe var ganska lång, snaggad, lite halvt mullig och ingav en känsla av lugn. De var alltså varandras raka motsatser, medans Rosa och Fiona var ganska lika varandra. De hade ungefär samma längd och samma kroppsbyggnad, smala och snärta båda två. Både var typiska stockholmsbrudar, de bar alltid smycken, klackar och såg alltid väldigt uppklädda ut. Deras hår nådde ända ner till midjan och det enda som skilde de åt var Fionas kastanje bruna hår kontra Rosas nästan bländande platinablonda hår.

’’Tjenare! Vart har du rosa någonstans?’’ Utropade Sam samtidigt som han gav henne en kram. Han såg ovanligt fräsch ut, inte så konstigt med tanke med på kvällens aktiviteter. Han hade ett par beige chinos som hon förmodade var nya då hon aldrig sett de tidigare och till hade han som vanligt sin vår-fjällräven. Sebbe hade en lite mera avslappnad utstyrsel, han var klädd i ett par jeans och under hans tjockare jacka kunde man skymta en zip-tröja. Han såg precis ut som vanligt.

’’Jag tror hon kommer snart, hon skulle gå för 5 minuter sen så hon borde vara här när som helst’’ svarade Fiona. Och mycket riktigt tog det inte lång tid förens de såg Rosanna komma gående över trafik övergångsstället.

Rosa var precis som Fiona väldigt uppklädd. Hon hade höga klackar, en vit tubkjol och ett rosa linne. Med sitt långa blonda hår, sitt ganska sminkade ansikte och med sina rosa läppar var hon snarlik en äkta barbiedocka. Hade Fiona också haft samma blonda hårfärg hade hon antagligen sett likadan ut men den bruna hårfärgen gav inte samma effekt.

Det tog inte lång tid förens Sara kom och tillskillnad från de andra var hon långt ifrån uppklädd, snarare motsatsen. Dock var det ingen som blev särskilt förvånad då ingen av de antagligen aldrig sett Sara i något moderiktigt. Idag hade hon valt ett par alldeles för stora, mossgröna byxor i hippiestil som fick hennes ben att likna en sumobrottares, och till det hade hon en stor kappa. Fiona och Rosa tittade på varandra och av varandras blickar att döma var det ingen av de som uppskattade utstyrseln.

’’Tjena brudar!’’ Sa hon och kramade Rosa och Fiona. Sam och Sebbe fick nöja sig med en halvhjärtad nick. ’’Är ni redo att dra hem till mig eller? Det är redan fullt drag, fullpackat i hela lägenheten.’’

Det lät bra tyckte Fiona, hon hade varit rädd för att komma dit för tidigt då hon varit med om segstartade fester förut, hon tyckte det var bättre att komma mitt in i den och det hade hon haft i baktanken när hon med mening förskjutit på det lilla mötet.

Det tog inte alls lång tid att gå hem till Sara, dock tog det lite längre tid än vanligt då vägen var hal och det var inte lätt att för tjejerna att gå med deras höga klackar, de såg ut som ett par Bambis på hal is. Sam hade satt på musik från mobilen och han och de andra gick och sjöng på de senaste houselåtarna, riktigt taggade på fest. Fiona däremot hade börjat fundera över vilka som skulle vara där, hon erinrade sig att Sara dagen innan förbigående nämnt att Elin kanske skulle komma. Fiona kände Elin ganska bra, tidigare hade de till och med varit riktigt tighta tills någonting hände, ungefär som alla Fionas relationer tett sig. Däremot hade Sara nämnt att Elin skulle ta med sig Anna, till Fionas stora besvikelse. Anna och Fiona hade bara några månader tidigare varit allra bästavänner. Inte bara bästavänner, utan de var verkligen allra bästavänner. De hade bara känt varandra i ett år. Från början hade deras vänskap varit något liknande ett skämt, ett skämt som utvecklades till en riktigt stark vänskap. Fiona hade verkligen trott att de skulle vara livet ut. Trots att det bara delat ett år tillsammans, var det året kantat av allt möjligt. De hade gjort allting. Samtidigt som allting hade varit så perfekt var deras vänskap näst intill förbjuden. Det var lite som en Romeo och Julia-saga. Fionas vänner hade aldrig gillat Anna och skulle förmodligen aldrig göra heller, hon hade fått sina chanser och den sista månaden hade Fiona verkligen trott att de äntligen skulle acceptera hennes andra halva, men sedan hände något med Anna. Helt plötsligt var hon som förbytt. Från att vara en söt, rolig, gullig liten tjej blev hon en tjej som hade socialen och bup inkopplat i varje hörn av livet, en tjej som struntade i skolan och slutade varje kväll i spyor. Fiona hade växt ifrån det där, insett att det inte var någonting värt. Helt plötsligt kändes det som att hon bara utnyttjade Fionas popularitet, de träffade alltid Fionas vänner när de gick ut, det var alltid Fiona som skulle leta upp fester och ändå var det alltid Fiona som skulle ställa upp och ta med en stupfull Anna varje helg. Ansvaret över Anna hade blivit för mycket, det kändes som att allting var Fionas fel. Som om det var hennes fel att Anna gjorde som hon gjorde, att hon gång på gång svek sin mamma genom diverse mindre katastrofer, att det var Fionas fel att Anna gick på anti-depressiva. Tillslut kom Elin in i bilden, och Anna tog Fiona förgivet. Tillslut orkade Fiona inte med allt ansvar, att bli utnyttjad och försummad. Och de skiljdes åt, till deras vänners förtjusning.

Men ju mer månader som förflöt började Fiona sakna sin forna bästavän. Hon skulle aldrig komma på tanken att erkänna det för någon annan, men hon saknade att ha någon att ringa när hon inte hade någon att sova eller inte kunde stå ut med tanken på att stanna hemma. Hon var alltid välkommen hem till Anna, alla tider på dygnet. Hon saknade alla deras mysiga hemmakvällar, och alla deras utekvällar som faktiskt slutat ganska hyfsat. Hon saknade alla deras timlånga telefon samtal om allt och ingenting, hon saknade deras onödiga småtjaffs som kunde handla om en försvunnen strumpa eller om vilken film de skulle se på. Hon saknade till och med att sitta vid en gråtande Annas sida och säga att allting var bra, bedyra henne att hon aldrig skulle lämna henne.

Ibland ville hon inget hellre än att lyfta luren och slå in Annas nummer. Men hon kunde inte. Hennes andra vänner, såsom Rosa, Sam, Sebbe, Lina osv, skulle bli så besvikna. Hon skulle svika de, de litade på att det var slut mellan henne och Anna nu, för enligt de tog Anna fram hennes dåliga sida. Hon skulle vilja berätta hur hon kände, att hon saknade Anna, men hon visste att de aldrig skulle förstå för de kunde ju aldrig känna på hur starka deras band faktiskt varit. Hon skulle så gärna vilja prata med någon, men det slutade med att hon satt och lyssnade på ’’deras’’ låtar och tänkte på deras fina stunder samtidigt som tårarna brände bakom ögonlocken.

Skulle Anna vara där ikväll? Skulle det sluta med att de försonades eller skulle det bli raka motsatsen?

Hon skjöt snabbt undan tankarna.

Inget skulle få förstöra hennes kväll. Ikväll skulle hon ha roligt, bekymmersfritt.

’’Fiona, vad är det?’’ Frågade Sam.

Upptagen av sina tankar hade hon inte märkt att hon släntrat efter.

’’Du ser lite nedstämd ut. vad är det?’’

’’ Jaha.. nej det är inget! Tänkte bara lite, men det är lugnt.’’ Svarade hon glatt.

’’Hörni, ni får rappa på lite för jag orkar inte hålla dörren öppen hur länge som helst!’’ Utropade Sebbe, som höll upp en av husportarna. De skyndade på lite och gick inne trapphuset. Alla 4 gick in i hissen, och de kunde redan höra hur basen dunkade från lägenheten ett par våningar över dom. Sara gav de en menande blick. ’’Haha, jag sa ju det.’’

Uppe i lägenheten var det rökigt, musiken dunkade ur högtalarna och det var proppfullt med folk. Sara gick iväg med Fionas och Saras jackor till hennes mammas rum som ikväll agerade garderob. Tillsammans med Sam och Sebbe gick de ut i vardags rummet och Fiona behövde bara kasta en blick över rummet för att inse att hon kände minst hälften av dem. I en liten soffgrupp satt Lukas, Martin, Daniel, Birre och Maria. Killarna hade hon träffat oräkneliga gånger, och hon hade dessutom haft en liten fling med Birre. Han var den som var galnast av de, men också den mest omogna och därför ångrade hon den lilla ’’flörten’’ hon haft med honom. Men det var längesen och från hennes sida betydde det ingenting. Men det var ett tag sen. Alla 4 var ena riktiga filurer. Martin var en av hennes bästa kompisar och honom hade hon känt ändå sedan hon började i sin nuvarandra skola. De umgicks i princip varje dag och hon såg honom som sin egen lillebror. Alla 4 hade mössor på sig och satt med varsin tänd cigg i hallen. Det var alltså de som var anledningen till att det sved i ögonen så fort man kom in i rummet.

’’Men äre inte Fiona Pomona vi ser!’’ Utropade grabbarna, hon såg direkt på dem att ingen av de var nykter. Hon gick och kramade de alla, därefter presenterade hon Rosa.

De slog sig ner i de ganska utnötta skinnsofforna och ställde upp flaskorna på bordet.